Äntligen är det över!
Vi började för flera veckor sedan att planera den stora dagen. Lite motvilligt från min fars sida. Han verkar inte tycka att hans 70:nde födelsedag är något stort... medan jag tycker att varje födelsedag ska firas, oavsett ålder :)
De som känner mina föräldrar förstår nog vad jag haft att göra med.
Jag har drivit på dem ordentligt och försökt flera gånger att få svar men får jag det? Nej, nej, nej, NEJ!!!
Så det har inte varit det lättaste...jag har varit så enormt frustrerad men jag har lyckats hålla mig samlad.
Jag trodde att jag skulle explodera på fredagen då jag gjorde 2 stora tårtor. Smeten mellan marängbottnarna skar sig och jag höll på att börja grina. Inte mycket hjälp fick jag heller... Det som hände den dagen var att tårtorna blev klar, that's it!
Igår var det en hel del diskussioner i köket om vad vissa kunde eller inte kunde äta.
Jag anser fortfarande att de själva vet bäst. Jag kan inte bestämma om en diabetiker kan äta kakor eller inte. De vet de själva bäst! Höll på att bli galen på faster men jag sade till på skarpen efter 3 diskussioner om samma sak :)
Nåja, jobbigt har det varit men det blev bra. Jag fick beröm för den goda tårtan (hälften kvar) och Matte fick beröm för den goda grillade maten (även här hälften kvar) :) Vi fick även beröm för den vackra dottern :D
Medvetet så höll vi henne nära oss hela dagen då det var så mycket folk och hon blir lätt orolig när det är mycket stoj och stim. Dessutom går hon genom fasen då hon upptäcker att hennes föräldrar faktiskt försvinner ibland och det är en stor värld där ute.
Jag har lite dåligt samvete då jag inte pratade med alla som jag ville men å andra sidan kunde de komma till mig i köket också ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar